Fy är lite i chock än och försöker förstå vad som hände vår stackars stackars Milian.
Barnen var ute och cykla en kvällsrunda pch Milian trillar med cykeln och landar med läppen på styret, blodet bara forsar ut och täcker hela mig och honom.
Ser sedan att han har ett stort djupt och brett jak så var bara att ringa kväll och helg mottagningen som genast ber oss komma.
När vi är där kollar två läkare på honom och bedömer att det måste sys, allt går super snabbt, blir flyttade till ett annat rum och sköterskorna kommer snabbt in med bedövning och sy grejer innan jag vet av det är det igång och han är färdig, men mitt hjärta gör ont, hemskt att se honom så, höra honom skrika så och inte kunna göra mer än att prata lugnt och hålla fast honom hårt i min famn medans dom sydde:(
Nu ligger han här i min famn och kollar tom och jerry men somnar nog snart.

Milton har idag lärt sig cykla på vanlig cykel och lyckan är så stor, vår stora kille vi är så stolta, på första försöket fixar han det galant, visst blev en runda rätt in i buskarna men vadå;)

Tusen tack svärmor som hämtade oss när vi var färdiga och åkte hem till Johan och barnen då Mio och Milton var helt knäckta och grätt i panik över vad som hänt.

Nu ska vi försöka landa lite, känns bara som man vill gråta.

Trevlig kväll!!!...