Igår kväll när vi låg i soffan hörde vi Mio som gnällde och hostade till så Johan går in, ja då hade Mio kräks så var bara in med honom på toa där det kom lote till sedan en dusch.
Efter ett tag somnade han i soffan igen och natten har varit lugn.
Jag däremot har himla svårt för det med kräk, lider själv över att behöva få den där paniken i kroppen så fort någon kräks, räknar timmar och springer med klorin överallt och inte kunna äta, tur Johan är raka motsatsen då iaf, honom bekommer det inte...
Men blir samtidigt så rädd för den gången ambulans fick hämta Mio då det bara rann blod där bak från honom under en magsjuk och helt alvarligt visst jag inte om jag skulle få se honom i liv igen då ingen visst vad som fattades honom och han sövdes mm, att se honom på sjukhuset på uppvaket då han fortfarande inte hade vaknat fyy mitt hjärta gick i sönder jag pratade med honom och klappade honom men fick ingen reaktion, nä fy de var hemskt och jag beundrar verkligen Johan som hela tiden var vid hans sida och gav trygghet fast han kämpade lika mycket med att hålla tillbaka allt för Mios skull vår fina Mio <3

Idag har vi bara varit hemma, har fått bäddat rent alla sängar och tvättat en massa, Johan har skurat båda toaletterna och fått ordningen i klädkammaren och även städat lite i dom andra rummen så det är iaf skönt.
Barnen farmor kom med lite påskpyssel så dom målade sina harar, annars har Mio mest legat i soffan eller spelat tv-spel då hans förkylning kommit tillbaka igen med jobbigt hosta och väldigt täppt näsa...
Milton är feberfri men dragit på sig jobbig hosta även han, Milian är täppt än men iaf feberfri...
Är lagom trött på allt nu, vill kunna andas ut...
Jag är trött, vi är trötta...


Trevlig kväll!!!...