Då var denna dagen med över och prinsarna ligger i säng.

Idag har ännu en dag spenderats på barnavdelningen med Milton, började med att vi kom ditt och han fick plättar som lovat efter det skulle han vägas och mätas, 13kg och 90,7cm så det var ju bra iaf.
Sedan fick han leka lite på lekterapin och jag och ssk satt och prata om hur vi skulle lägga upp middagarna för Milton på bästa sätt, det mesta gör vi redan men så nyttigt ändå.
Sedan skulle vi äta middag med två logopeder, middagen gick bra tyckte jag då Milton åtta köttbullar.
När han var färdig gick han ifrån vilket vi ska låta honom, att tvinga honom kvar är inget dom rekommenderar om han inte vill.
Jaha då fick jag höra att hans svälj teknik inte var rätt, han sväljer på ett "barnsligt" sätt då han tar ut tungan lite samtidigt som han sväljer med öppen mun, anledningen att han gör det är pågrund av hans näsproblem han haft sedan bebis som gjort att han andas bara med munnen istället för näsan.
Har nu övningar vi ska göra med honom för att få rätt på det och gärna erbjuda hårdare att äta tex äpple, morötter, salta pinnar mm.
När dom gått kom ssk in igen och pratade mer med mig om det, verkligen världens underbaraste var hon sedan var det samtal med barnpsykologen igen.
Nu var det bara jag hon och Milton som somnade i mitt knä, då tog vi upp sedan han var en bebis och en vän följde med mig upp på barnakuten för tredje gången för att hoppas dom skull lyssna nu efter flera vakna nätter, rosslig andning och en helt förstoppad näsa.
Äntligen lyssna en läkare på honom och vi blev genast inskickade i ett annat rum för att inhalera, då börja hans astma och han toligen dratt på sig rs-virus.
Vi pratade även om alla andra sjukhus/vc besök hur hans allergi, hur Milton uppfattar dom, hur vi kan hjälp honom i det och även hur vi mår.
Den där frågan hur vi mår har jag skjutit bort rätt mycket då jag tyckt det viktigaste varit hur Milton mår men oj, jag behövde också få säga hur jag mått och fick verkligen känna på det när vi prata om det.
Det har och är väldigt tufft, jobbigt att behöva se hans begränsningar och ännu jobbigare att se och höra det av andra som verkligen vet vad dom pratar om.
Gör ont i hela kroppen när Milton inte vill äta pågrund av att han han bli rädd för att få allergi mm.
På torsdag ska vi ditt igen för att få lite mer information om vad dom alla tillsammans kommit fram till och en ännu bättre handlingsplan...

Usch denna dagen har verkligen tagit på både mina och Miltons krafter, känns som en traktor kört över en...

Trevlig kväll!!!...